Var och hur köper man gamla mynt? Det här inlägget är tänkt att innehålla några tankar och råd till den som vill börja bygga upp en myntsamling och kanske inte har så stor erfarenhet än. Det är på intet sätt någon fullständig vägledning utan mer ett antal exempel på sådant man bör betänka och se upp med på myntmarknaden. Kanske framför allt vid köp på nätet men även i andra sammanhang där det finns möjlighet att förvärva numismatiska objekt.
Var kan man då köpa gamla mynt. Du kan naturligtvis besöka en mynthandel. De flesta som driver sådan verksamhet är seriösa aktörer och det innebär trygghet för köparen. Det finns också speciella myntauktioner och myntmässor. Även här kan man normalt känna sig tämligen trygg som köpare. Man kan också gå med i en myntklubb, något jag varmt rekommenderar (så mycket att det förtjänar ett eget inlägg). Sedan finns också Internet med ett stort utbud av mynt och det är också där många idag gör en stor del av sina inköp. Här är du mer utlämnad till ditt eget omdöme och din egen kunskap.
Vilken kanal du än väljer så gäller naturligtvis ett visst eget ansvar. Det vill säga: skaffa dig kunskap! Ingenting ger dig bättre förutsättningar än att lära dig så mycket som möjligt. Det finns egentligen ingen genväg runt detta. En generell kännedom om prisbilden kring det objekt du vill skaffa, en uppfattning om hur ett mynt ”ska se ut” för att vara köpvärt, konsten att bedöma klass/kvalité (hur slitet myntet är), upptäcka skador och defekter… allt detta är exempel på viktig grundläggande kunskap. Hur får man då sådan kunskap? Naturligtvis genom erfarenhet och vilja att lära sig. Dit når man till exempel genom att skaffa en bra myntbok, genom att samtala med andra samlare eller mynthandlare, (”i verkligheten” eller via digitala media), genom att skaffa en bra lupp/förstoringsglas att granska objekten med och framför allt genom att titta på så många mynt som möjligt. Det kan ta tid att lära sig så tålamod är en dygd. Till slut måste du lära dig att lita på dig själv och kanske också våga göra en eller annan miss på vägen. Det har vi sannolikt alla gjort någon gång nämligen.
Att handla mynt på nätet är lite av ett ämne för sig. Det finns olika möjligheter att finna mynt på nätet, den största aktören i Sverige är auktionssajten Tradera där företrädesvis privatpersoner men även en del handlare säljer. En annan möjlighet är att gå med i någon av de grupper som finns på t ex Facebook där folk säljer och köper mynt. Men det finns naturligtvis fallgropar och sådant man bör se upp med. Här är några saker att tänka på – utan några anspråk på fullständighet.
Bilder: Bilder är det viktigaste säljargumentet för den som vill sälja något på nätet. Det är också självklart av största vikt för köparen att granska bilderna noga. ”En bild säger mer än tusen ord” heter det ju, men det finns förbehåll. Det är inte ovanligt att bilderna är för dåliga för att det ska vara möjligt att granska dem ordentligt. Hur säljaren tänkte då kan man ju verkligen undra. Att köpa något baserat på dåliga bilder är ett chanstagande. Du kan få hem ett bra mynt till ett billigt pris, men du kan lika gärna sitta där med ett dåligt eller defekt mynt. Ett annat problem är när säljare mixtrar med bilderna. Det kan man göra med små medel, framför allt beroende på hur man vinklar och belyser myntet när det fotograferas. Lägger man släpljus och skuggor på bilden ökar kontrasten och får myntet att se tydligare ut. Vinklar man myntet på ett visst sätt mot ljuset så syns inte repor, fläckar och liknande. Man kan dölja att myntet är rengjort eller putsat och så vidare. Bilderna är ofta små/har dålig upplösning vilket gör det svårt att förstora och granska noga. Det bästa är då att välja säljare som tar så bra och ärliga bilder som möjligt, även om det kan vara lättare sagt än gjort för den som inte har så stor erfarenhet.
Beskrivning: Beskrivningar är också viktiga, om de är ärliga och har något relevant att tillföra. Ofta är den enda beskrivning man får rubriken som talar om vad som saluförs (t ex ”1 krona 1898”, ”5 öre 1927”) och kommentaren ”se bilder”. Här tillför inte beskrivningen något utan lämnar allt ansvar till säljaren. Är bilderna bra går det väl an, men är bilderna dåliga eller mixtrade med (se ovan) så kan det vara nog så svårt att bilda sig en uppfattning.
Beskrivningar med ”överord”: motsatsen till en närmast obefintlig beskrivning är en beskrivning med ”överord”. Säljaren vill gärna hitta säljargument, men ibland går det till överdrift. ”Raritet”, ”mycket svårt/ovanligt”, ”åtråvärt samlarobjekt”, ”toppskick”, ”otroligt fint” och så vidare är exempel på sådana överord. Sådana argument fungerar ofta, priset på ett mynt beskrivet med överord blir ofta högre än det annars skulle bli. Din uppgift som köpare är alltså att genomskåda detta. Ett mynt blir inte bättre än det är för att det beskrivs med överord. Är det en raritet eller ett toppobjekt? Lär dig så mycket du kan, konsultera värderingskataloger, tala med andra samlare, sök information på nätet och BILDA DIG EN EGEN UPPFATTNING!
Defekter på mynt och i beskrivningar: en seriös säljare anger alltid om ett mynt har defekter och skador i beskrivningen. Men avsaknaden av sådan beskrivning betyder inte att det inte finns några fel. Man måste alltid granska bilderna om dessa medger granskning. Brister på ett mynt kan uppkomma genom cirkulation och ovarsamt hanterande (repor, hack och andra märken eller smuts och fläckar), vid prägling (trasig stamp, dåligt myntämne, dålig prägling med mera), eller för att man t ex någon gång gjort om ett mynt till smycke och sedan har någon annan försökt återställa det. Detta lämnar mer eller mindre tydliga märken på myntet. Man kan också ha försökt försökt förbättra ett mynt genom att rengöra det ovarsamt eller i värsta fall putsa det. Ett mynt med defekter eller spår av åverkan kan fortfarande vara samlarvärt. Men dess värde är alltid lägre en ett orört mynt. Se upp med försök att dölja brister!
Klass/skick/kvalité hur pass slitet ett mynt är spelar stor roll för dess värde. Detta brukar bedömas efter en viss skala, den vanligaste med beteckningarna 0, 01, 1+, 1 och 1? där 0 är ett närmast perfekt och orört mynt medan 1? är ett ganska hårt slitet mynt. Sedan finns många mynt som hamnar någonstans emellan dessa grader och kan kallas sådant som ”god 1+”, ”nära 01”, ”1/1+” med mera. Det skalan utvisar är graden av slitage. Har ett mynt defekter bör detta anges som en kommentar. ”1+ med repor” t ex. Men alla gör inte lika dant, en del bakar in defekter i klassen och drar ner den ett steg, men beskrivningen blir då otydligare. Att lära sig allt detta gör man inte över en natt. Men det gäller ändå att försöka. Det pågår också arbete med en bok som ska hjälpa samlare att skilja på de olika klasserna så kanske blir det lättare för framtida samlare. När klass anges vid försäljning är detta en hjälp för köparen – förutsatt att säljaren kan sina saker och inte försöker luras. Åter igen: bilda dig din egen uppfattning!
Putsade mynt detta ingår i defekter. Men då man ofta ser putsade mynt säljas för ganska höga priser på t ex Tradera tycker jag att detta förtjänar en egen punkt. Ett mynt som är blankt och glänser är inte värt mer än ett som inte gör det! Att putsa mynt är att förstöra dem och deras värde sjunker drastiskt. Var uppmärksam och undvik köp.
Vad är det värt? hur vet man vad som är rimligt pris för ett mynt? Som allt annat på marknaden styrs mynt av tillgång och efterfrågan. Men det är inte fullt så enkelt heller. Det finns värderingskataloger man kan titta i. Dessa ger dig ett riktvärde. Avviker priset påtagligt från ”katalogvärde” kan man misstänka att det är dyrt/billigt. Men är samma typ av mynt i likvärdig klass ofta dyrare eller billigare än katalogvärde så kanske det är katalogen som behöver uppdateras. Ett annat sätt att skaffa sig en uppfattning om mynts värde är att titta på tidigare försäljningspriser. Men man kan då inte bara titta på en försäljning (om det inte är ett mycket sällsynt mynt) utan man måste titta på flera. Ett mynt kan bli dyrt vid ett tillfälle för att två personer som gärna vill ha det driver upp priset långt över det ”normala”. Det kan också bli billigt vid ett tillfälle för att samlarna missat det eller av någon annan anledning. Att se upp med vid köp är säljare som sätter kraftiga överpriser för att luras eller på grund av okunskap. Men också om det uppstår ”budkrig” om ett mynt. Då kan priset rusa i höjden och det är bättre att avstå och vänta på nästa. Slutligen förekommer så kallad budtrissning. Det vill säga säljaren har någon som medvetet hjälper denne att trissar upp priset.
Jag hoppas att denna lilla och säkert inkompletta genomgång varit till någon hjälp. Ska man sammanfatta det hela så är de bästa råden att skaffa sig kunskap och erfarenhet och att våga ha en egen uppfattning. Men man ska inte låta sig nedslås av tillfälliga motgångar. Lycka till där ute!
Nmynt - Bloggen! 