Om du någon gång kommit i kontakt med ett äldre svenskt kopparmynt är sannolikheten stor att detta på ena sidan har två korslagda pilar. Det är Dalarnas vapen och en symbol för att kopparen var hämtad från Falu koppargruva – ”Sveriges skattkista”.
Myntet du håller i din hand kan är då troligen antingen ett skilling-mynt från 1800-talet eller en 1- eller 2-öring från 1700-talet. Här ska vi ägna några korta rader åt de senare. Mynt från 1700-talet, hisnande gamla för den som inte är van vid gamla mynt. I själva verket är de mycket vanliga och utgör vardagsmat för myntsamlaren. Det kan också vara på sin plats att genast klargöra att dessa mynt i normalfallet inte är speciellt värdefulla. Man kan köpa sådana mynt i normalskick för några tior. Är de mycket välbevarade eller utgör någon speciell och eftersökt variant är prisbilden dock en helt annan.
1 och 2 öre SM (SM = SilverMynt, markerar att man räknade i silvermynträkning) är alltså 1700-talets vanligaste svenska mynt. Ettöringarna kallades av sin samtid i vardagligt tal för slantar eller enkla slantar. Tvåöringen blev följaktligen en dubbel slant. De präglades vid myntverket i Avesta, med ett undantag för år 1737 då det även präglades en mindre upplaga 1 öre SM i Stockholm. Mynten präglades i ett så kallat släggverk, en för sin tid effektiv anordning. En nackdel var dock att det var lätt hänt att stamparna studsade, vilket resulterade i dubbelpräglingar. En annan nackdel var att stamparna ganska snabbt blev slitna eller att slaget träffade lite ojämnt så att mynten blev mer eller mindre svagpräglade (dvs en större eller mindre del av myntets prägling blev otydlig).
Slantar och dubbla slantar präglades mellan åren 1730-1778, eller under Fredrik I, Adolf Fredriks och Gustav III regeringsperioder. Under Gustav III tid präglades emellertid 1-ringarna bara 1778 och 2-öringarna 1777. Så led det sena 1700-talet också av en markant brist på skiljemynt.
Slantar (1 öre SM) började präglas 1730 medan präglingen av dubbla slantar (2 öre SM) kom igång först 1743. Slantarna visar på åtsidan (myntets framsida) respektive kungs krönta monogram, omgivet av tre kronor. På frånsidan (baksidan) finns som nämnts de korslagda pilarna. I övre pilvinkeln finns en krona, i vänster och höger pilvinkel valören I. ÖR. S. M. och i nedre pilvinkeln årtalet (se bilden som inleder inlägget och som visar ett exemplar från Fredrik I tid, med årtalet 1741).
2 öre SM har på åtsidan ett krönt riksvapen med ett stående lejon och tre snedställda linjer (strömmar på myntspråk) bakom, omgivet av tre kronor. En inskription omger motivet. Den består av ordens begynnelsebokstäver och inleds med respektive regents namn, därefter ser den alltid lika dan ut som på exemplet ovan – en dubbel slant från Adolf Fredriks tid, år 1759. A. F. S. G. V. R utläses Adophus Fridericus Svecorum Gothorum Vandalorumque Rex och betyder i översättning Adolf Fredrik Sveriges, Götars och Venders konung. Frånsidan ser i princip lika dan ut som på 1 öre SM, naturligtvis med undantag av att valören.
Förutom dessa generella drag finns ett antal varianter av olika slag, dels beroende på att man ändrat myntens design då och då, dels på grund av misstag som gjorts i samband med graveringen av stamparna. Men det är en annan historia som får anstå till en annan gång.
Nmynt - Bloggen! 